Telefondirektören

 

Henrik Thore Thorsten Cedergren

Född 31.12.1853, död 13.4.1909

 

 

 

 

Föräldrar är Gustaf Adolf (1819-72) och Lovisa Sofia Robsahm (1817-92). Fadern var guldsmed med affär Drottninggatan 31 i Stockholm och ägde också flera fastigheter. Familjen var välbärgad. Deras två andra barn är Nestor, äldre, och Maria, yngre, än Henrik. Syskonen hade goda relationer till varandra livet ut.

 

Henrik gifte sig 1) 1877 med Emma Sofia Frisk (1852-82) och får med henne sonen Gustaf Theodor 1879-1919); 2) 1907 med Ida Fredrika Johanna Pegelow 1861-1948). Som framgår av årtalen levde Henrik större delen av sitt vuxna liv som änkeman.

Henrik var som barn sjuklig och undervisades därför i hemmet. Han tog studenten som privatist och därefter 1872-75 maskiningenjörsexamen på Teknologiska Institutet (fr.o.m. 1877 Kungl. Tekniska Högskolan).

 

Han slutade sina dagar som en av landets förmögnaste män och Europas skickligaste telefonnätsoperatörer. Men det började med skötseln av guldsmedsaffären efter fadern och ett redan som barn svårt hjärtfel. För att underlätta för sig lät Henrik anskaffa en Bell-telefon, troligen redan årsskiftet 1876-77 mellan affären och bostaden Drottninggatan 84. Bell hade presenterat sin uppfinning hösten 1876 på en industriutställning i Philadelphia (patent beviljat 14.2.1876). kunderna i guldsmedsaffären spred nyheten och som "kundservice" anskaffade Cedergren apparater till intresserade och ordnade med montage för privat bruk. Telefonintresset störde dock Cedergren som 1877-90 med kompanjonen Westin drev byggfirma och tegeltillverkning på Södermalm i Stockholm.

 

År 1880 etablerar Bell AB telefonnät i Stockholm och Cedergren är en av de första abonnenterna. Den höga årsavgiften - 240kr - ifrågasattes av Cedergren; dock utan gehör från Bellbolaget. Cedergren insåg snart, att mindre än hälften vore skäligt. 1882 skissar han därför på ett växelbord som han intresserar instrumentmakaren Lars Magnus Eriksson (LME) att utveckla. 1883 etablerar Cedergren (C) Stockholms Allmänna Telefonbolag (SAT) och beställer 1.000 telefoner och 22 växelbord från LME. Hans affärsidé var: En telefon i varje hushåll, låga avgifter, ackumulera bolagsvinsten, låg aktieutdelning. Affärsidén bröt radikalt mot Bellbolagets och slog snart ut konkurrenterna - det fanns flera på den tiden. 1884 installerar C+LME Europas första multipelväxel, 1886 har Stockholm världens största telefonnät - 4.832 abonnenter (varav ca 1.600 i Bell AB). 1887 tar SAT i drift världens då största telefonstation, 1888 köper SAT upp Bellbolaget i Stockholm, 1896-1901 driver C egen telefontillverkning, ty LME hinner inte med både Rikstelefon (etabl. 1890) och SAT. 1901 får Cedergren koncession på nät i Moskva och Warzava. 1905 etablerar sig Cedergren och LME i Mexico. Cedergren fungerar som konsult/rådgivare i telefonnätsfrågor i Sverige och Europa. Han anses som Europas kunnigaste operatör. Han är tekniskt kunnig, idérik, uppfinnare och affärsman, ständigt i arbete eller på resa.

 

Det är som teleoperatör han tjänar de stora pengarna men också fastigheter i Stockholm och markexploatering av öarna Stegesund och Skarpö utanför Vaxholm ger sitt bidrag. Cedergren är socialt intresserad, varom "uppfostringsfonden" vittnar. Han lämnar efter sig nära 11 mkr (ca 500 mkr 1997) och testamenterar 5 mkr till fonden, främst i form av SAT-aktier. Hans avsikt var också att fonden skulle garantera nyinvesteringar i hans bolag, vilket senare skedde genom upptagande av lån med fonden som garant. Detta kom nära nog att bli fondens kollaps efter första världskrigets kriser och konfiskationen av de ryska tillgångarna (1917-20). Det är först på 1950-talet som fonden till en liten del har återhämtat sig för att 1997 ha ett kapital på ca 70 mkr. Det är avkastningen härifrån som delas ut som stipendier till studerande, nu runt om i Sverige.

 

Carl Harald Bernhard Zetterberg född 1.4.1837, död 19.17.1917   Fanny Maria Jacobina Söderberg född 4.8.1844, död 25.1.1919

 

 

 

Haralds föräldrar är Johan August (1810-1878) och Maria Lindbom (1810-1889). Båda föräldrarna var ensamma barn till storjordbrukare på Lidingö och med deras giftemål blev de storgodsägare - ca 1/3 av Lidingö eller 900 ha - och mycket välbärgad. Fadern benämns i folkmun för "Lidingökungen". Han är under en period bondeståndets vice talman och kulturellt mycket intresserad. Deras hem är samlingspunkt för Stockholms kulturelit -Lars Johan Hierta, August Blanche, Oscar Montelius m fl. Han låter bygga in en liten teaterlokal på gården Hersby, där deras barn Harald med tre systrar och barnens vänkrets spelar upp eget författarskap.

 

Harald gifte sig 1873 med Fanny. Deras äktenskap blev barnlöst. De bosatte sig på Sticklinge gård, som var en av föräldrarnas fyra gårdar och den Zetterbergska grenens stamgård. Harald och Fanny blev sitt Lidingö trogna och verkade där livet ut. Enda avbrottet är att Harald tar studenten i Uppsala 1855. Därefter är han jordbrukare på Sticklinge och kommunalt engagerad i ledande ställning under 40 år.

 

Harald verkar för skolans upprustning, sjukvården, kyrkan, kommunikationerna och för introduktionen av telefonen. Han beskrivs som en godhjärtad och filantropiskt lagd man, konstnärligt intresserad och var själv en utmärkt porträttmålare. Till familjens umgänge hörde bl.a. Liljefors, Zorn och Carl Larsson. Genom ägandet av mark kunde syskonen Zetterberg skapa sig en ansenlig förmögenhet genom dels sommarstugebyggande för uthyrning, dels genom tomtförsäljning. Lidingö är nämligen från 1870-talet en attraktiv sommarö och senare också som permanent bostadsort för stockholmare.

 

1915 testamenterar Harald och Fanny 200.000 kr till en stipendiefond för mindre bemedlade studiebegåvade barn från ön. Under Zetterbergs dagar var ön en jordbruksö och de flesta familjerna var fattiga. I dag är det snarare tvärtom, varför val av stipendiater enbart från Lidingö ej längre gäller. Fonden förvaltas av styrelsen för den Cedergrenska fonden och dess kapital är idag på cirka 2 mkr.